Reviews

DAVID HÄRENSTAM - Classical Guitar

Some reviews (english translation where appropriate)

 

Paganini's virtuosity is celebrated here with panache. Each player shines in this complete collection of music for this once popular line-up of instruments

BBC Music Magazine, 2017 June

 

This wonderful disc features three top players from Sweden performing trios written by the great Niccolò Paganini. The first piece, from 1808 (composed for Paganini’s sister’s wedding) is textbook Classical-era writing; the other two, from 25 years later, sound as though are edging into the Romantic era somewhat. In general, I’d say the violin and cello dominate, but there are still many passages where the guitar takes over, and even in its more supportive role, it is always well-represented by Paganini’s writing (and Härenstam’s playing).

Classical Guitar Magazine (about The Paganini CD)

 

Sparkling virtuoso pieces … Romantic shimmering of Azur... Cuban heat ... Manuel de Fallas wondrous Romance ... A glowing Suite ... Härenstam really wants to give the listener everything ... A perfect listening in the summer night

Dagens Nyheter

 

These two guys (Härenstam and Sparf) are great together, and the sound is superbly balanced between the two instruments… Dashing melodies that migrate between the instruments, then at other times trade off with a virtuosic counterpoint

American Record Guide

 

Recording of the year 2015!

David Härenstam has established himself as one of the leading guitarists of his generation… It is very beautiful and David Härenstam plays it with delicate nuances…

The Grand overture was composed in 1809 and is a marvellous piece. It needs a fully-fledged virtuoso with real stamina and that’s what it gets here. It’s a piece full of verve and drive… A real delight… Let me add that David Härenstam has caught this feeling to perfection in his sensitive playing… Very inviting – a winner… The whole program on this disc is a fascinating mix of styles, nationalities and times but they hang together admirably and so contrasted are the various pieces that they keep the listener alert from beginning to end… As always with Daphne recordings the sound is excellent. There are occasional noises from the fretboard but that seems to be unavoidable when the microphones are so close. In the recital hall this is less obvious. A second playing through from beginning to end – after some returns to certain pieces – enhanced the feeling of a unified recital program where the sum is even higher than the value of the certainly very fine individual parts. Guitar lovers: don’t hesitate. Music-lovers in general: don’t hesitate. This disc will embellish any CD collection.

Musicweb International (about The Recital CD)

 

David Härenstam führt mit großer Souveränität durch das Programm; Virtuosität ebenso zugetan wie der Kontemplation; der Schönheit des Klangs ebenso wie der musikalischen Struktur.

Gitarre & Laute, Germany

 

The young David Härenstam breaks the solitude of the classical guitar player collaborating with combinations of musicians (---) Some of the most pleasant pieces of the CD are two pieces written by Franz Liszt, where accordion and guitar are united in a wondrous minimalistic arrangement. Tango, samba, waltz - fulfilled with ideas of the un-orthodox kind, not to say brave, is carrying the production together with the strong centre of the guitar playing of Härenstam - pregnant and varied!

Svenska Dagbladet (about The Bard CD)

 

David Härenstam knows it all : Perfect virtuoso technique without any weaknesses, great sound, musicality ... It is such a beautiful sound for the ear!

Guitaren, Denmark

 

Strong and unpredictable 'Recital'... the opening Fuoco by Roland Dyens shows the listener straightaway what a good player Swedish guitarist David Härenstam is. After the Folk Song Variations (another hefty slice of technical wizardry), comes a direct contrast in Romance del Pescador from Manuel de Falla, wonderfully delivered and hauntingly beautiful... Lovely ornamentation and spirited playing.

Classical Guitar Magazine (about The Recital CD)

 

Effective, mix of folk, jazz, classical and other styles. Harenstam is a talented guitarist from Sweden who performs regularly as a classical musician. He plays clean, piercing notes on his acoustic guitar and easily moves from style to style… it is the crisp sounds that he nurtures from the acoustic instrument. She (Moleta) has a low-key, moody style. Her closest musical kin is perhaps Margo Timmins of the Cowboy Junkies. Both have beautiful voices and slow, haunting deliveries. “What happened in Fremantle?” also includes several instrumental numbers, which have classical and Latin influences. Each song features a different ensemble of musicians. The song “Oblivion,” for example, has guitar, violin and accordion. Other songs have saxophone or drums. The disc officially closes with Harenstam and Moleta performing Bob Dylan’s “Buckets of Rain.” It’s a sparse, beautiful treatment. Moleta’s tender vocals are a perfect fit for the bittersweet lyrics. Although “Buckets of Rain” is the last song listed on the CD, there is a surprise that follows. This is an album full of surprises, mostly good ones.

Jazz Review, USA

 

´Ingenting´ is a six-minute solo guitar work with some very sexy Danish recitation by the gorgeous Gunnel Fred. I haven't a clue what she was saying but I enjoyed it nevertheless! 'Suite for David´ is a very tonal, original too, and wonderful music, ... this set is very good indeed, the music is never less than interesting... brilliantly inventive... do buy it!

Classical Guitar Magazine (about The Bard CD)

 

Some CDs just gives you that euphoria to lend your ears to. He is a master in guitar playing. The Bard is a ´must have´ for all lovers of acoustic guitar music!!!

Lira (about The Bard CD)

 

Extreme jumps between heartbreakingly beautiful melodies, wonderfully played, and awkward, rhythmical ostinato, deliciously performed. It´s alive, breathing, technically perfect. The Bard with Nisse Sparf is a wonderful thing, as well as Minimetti by Eberhard Eyser, in which Härenstam playes with clang and explores how far he can reach in all ways of expression, and how much time the music can grab, and how freely you can tell the story. Why not listen to VERY GOOD, creative music, like that on this CD, than to another one, containing ´Classical Favourites´?

Gitarr & Luta

 

All the music here is excellently played by three of the most complete instrumentalists to be found. Sparf and Härenstam have worked together for many years and are well-represented in the CD catalogues, and the young Brantelid has a blossoming international career as soloist and chamber music player. On this highly attractive disc we get his (Paganinis) complete oeuvre for violin/viola, cello and guitar... The minuetto in the Terzetto concertante is a good example of this ,where the guitar takes the lead accompanied by the viola and cello playing pizzicato – a really lovely piece of music. And this is only one instance of lovely and inventive writing. This may be music a bit off the beaten track but it is well worth anyone’s acquaintance and eminently well executed.

Musicweb International, Göran Forsling (about The Paganini CD)

 

Cheeky mix of musical styles! Who cares about genres anymore? Not the guitarist David Härenstam, who with youthful spirit blends jazz, classical, folk, and world music. And gets it to swing enormously.

Stockholm City

 

Without a shadow of a doubt, David Härenstam is one of the most interesting musicians in Sweden right now and had his repertoire been focused on one style instead of many he had already been a big international star... David Härenstam second CD is starting up in my CD player and I fasten my seatbelts Couse you never know what is going to happen when that man is playing! On this record you find a number of varied songs that from David Härenstams starting point, the classical guitar, stretches over beautiful singer/songwriter songs with Sophie Moleta, some tango, freeform jazz and beyond

Folk music Magazine LIRA (about What Happened in Fremantle CD)

 

The guitarist David Härenstam is refreshingly unpredictable. He is classically trained, and a couple of years ago he released the chamber music CD "The bard" with among others the violinists Nils-Erik Sparf and Anders Inge, containing newly written music by for example Mauro Godoy, Eberhard Eyser, and Christer Karlberg. And now, he releases a jazz CD that contains more than just jazz. Piazzolla, Gullin, Mulligan, Gershwin, Dylan, Härenstam -the repertoire can appear paradoxical, but the groove is consistent. Here, the fresh wind of boundlessness blows in every way, with recordings from studios in Perth, Wellington, London, Stockholm, and the Western Swedish town of Kil. "Featuring Sophie Moleta & Tinnitus Therapy Trip," the subtitle of the CD, presents Härenstam's sextet: a jazz singer along with a both wild and sophisticated experimental music group. Some of the most lyrical and sensitive tracks are Piazzolla's "Oblivion" (guitar, violin, accordion),"La cumparsita" (guitar), and Dylan's "Buckets of rain" (Sophie Moleta, song/ whistling and Härenstam, guitar).

Swedish Daily News (SvD)

 

Two eminent Swedish musicians working togheter.

Having heard him on many occasions in a wide range of music, I knew his capacity but rarely have I heard him play with such glow…The rapport between Sparf and Härenstam is also that of two twin-souls’. This is now my preferred version of Histoire du Tango.

For the sonata Sparf, who is the leader of the Drottningholm Baroque Ensemble, changes to baroque violin. This is an instrument he handles to perfection. He has a fuller, rounder tone than many period instrument players …full-blooded performance, characterised by speedy fast movements and tasteful embellishments.

Sparf combines the fiery temperament of an Italian with his own Nordic coolness – an ideal partnership. Technically he is up to all the requirements with excellent double stops and creamy tone.

The disc goes a long way to prove that really good musicians are not hampered by boundaries between, tonal and atonal, new and old, high and low. The only boundaries are between good and bad. This disc is good. It will have a honoured place in my collection.

Classical Cd Musicalweb International Göran Forsling

 

A great mixture of everything. Silhouette is played so sensitive... Embraceable you is sunged very straight forward by Collins but underneath the band (David Härenstam Band) is boiling with improvisations and soon the music brakes free with impros... Moleta and Härenstam performance just so sensitive in there duos...

OrkesterJournalen, Nordic Jazz Magazine

 

I never heard such a perfect pitched play on acoustic guitar in neither classical nor other musical environment... Here you find tango played with passion, force and humour, and a totally wonderfully beautiful ´Suite for David´, especially written to the artist... Everything becomes so real that you imagine both of them, Sparf and Härenstam, sitting in your listener's room. How many classical guitar players are capable, want to and dare offer their public a repertory filled with so many smiles?

Värmlands Folkblad

 

A man and his guitar. The skill is there. The technique is perfect. The fingers run totally untroubled along the neck of the guitar. Not a shadow of technical obstacles. A mastership, that is. Everything is right. (---) With what do I compare? Segovia. Williams. They are comparable notabilities when it comes to performance. This is the level of Härenstams: He knows it all!

Norrtelje tidning

 

More Swedish and a little Uppsala on one hand. The guitarist David Härenstam offers us not less than six world premieres on the album The Bard. (---) Equally skilful as beautifully played (---) Uplifting CD, with the exact right proportion tango as well!

UNT

 

This is a colourful debut breathing self-confidence and whets your appetite. (---) Härenstam plays with a sensitive colour gamut (---) a presence that rarely disappears.

Nya Wermlands tidningen

 

 

Amazing technique. The trust between the quintet and the soloist (Härenstam) was built from the ground and up. They are all professional musicians from the heart till the top of their fingers. There is never a single mistake.

VF

 

...so delightful… As a whole it is totally brilliantly played and sung... David´s acoustical guitar playing has a transparent shine; just listen how he makes his very own the very often played La Cumparsita, or the Silhouette by Lars Gullin, a breath-taking beauty... David Härenstam is a totally shining guitarist, totally regardless the ways of expression.

Värmlands Folkblad

 

Extreme jumps between heartbreakingly beautiful melodies, wonderfully played, and awkward, rhythmical ostinato, deliciously performed. It's alive, breathing, technically perfect.

Gitarr & Luta

 

____________________________________________

 

Swedish:

 

David Härenstam frestar med allt från barock till nutida, och behärskar rubbet.

Gitarristen David Härenstam är en mångfrestare som vid sidan av den klassiska repertoaren ägnar sig åt tango, jazz­improvisation och teater. På hans nya skiva "Recital” antyds denna bredd i stycken som Roland Dyens ”Fuoco”, där barockt ackord­spel blandas med böjda toner och coolt smällande strängar.

Också i Atanas Ourkouzounovs variationer över en bulgarisk folkvisa pockar några av gitarrens många historiska erfarenheter på och vill fram. Med precision och iver låter Härenstam den klassiska gitarren bli till både ett folk- och ett rockinstrument.

Skivan är en exposé från barock till nutid och Härenstam behärskar det hela. Santiago de Murcias svit i D-dur blir till musik för en inre dansare. Härenstam förför med sitt precisa laborerande med dans­rytmer, med ljus och skugga, med sång och viskning.

Bland skivans nyare musik finns stycken av Maria Löfberg, Staffan Storm och Leo Brouwer. Brouwers ”Paisaje cubano con campanas” fascinerar med sin flyktighet, sina oväntade, svarta eller grälla pensel­­streck och inte minst med sin intensiva perception. Det är som om gitarren efterhand blir full­ständigt uppslukad av detaljer i det kubanska land­skapet. Kyrkklockorna har en närmast hypnotisk verkan.

Sydsvenskan

 

Det här är kammarmusik från barocken när den är som bäst och som här spelas insiktsfullt.

Hallandsposten

 

David Härenstam bryter den klassiska gitarristens ensamhet - Några av skivans mest tilltalande stycken är två av Franz Liszt, där dragspel och gitarr förenas i ett underskönt minimalistiskt arrangemang. Tango, samba, vals - den idéspäckade, icke-ortodoxa för att inte säga djärva mångfalden bär rakt igenom, samlad kring det fasta nav som Härenstam själv utgör med ett gitarrspel som är pregnant och varierat. Här ställs ungdomlig entusiasm mot erfarenheten hos lite äldre samtida kompositörer, och de olika generationerna gör sitt till mångfalden. Ett samarbete med dynamik!

Svenska Dagbladet

 

Vi får ett oklanderligt, fint utmejslat spel

Göteborgs Posten

 

David Härenstam kan det hele: Virtuos teknik uden svagheter, lækker lyd, musikalitet… Det er virkelig vellyd for øret! Det bliver stor musik i Härenstams hænder… Denne CD vidner om en musiker, der fortjener at blive kendt langt ud over Sveriges grænser… få øjne og ører op for denne talentfulde guitarist.

Guitaren, Danmark

 

Härenstam spelar överlag briljant, och har förmågan att få en enda gitarr att låta som en hel orkester. Men han låter även tystnaden få ta plats – tystnader och mellanrum är en viktig del av musiken, vilket duktiga musiker vet… mycket vackert… som en dansande dimma över en äng. En fin avslutning på en stämningsfull skiva, njutbar både sommar och vinter. Folksånger blandas med dansanta satser och nyskriven musik. Man skulle kunna tro att resultatet blir spretigt när man blandar så pass friskt. Men så är inte fallet – hemligheten ligger i hur skivan är upplagd.

Dagen

 

4+

Särskilt intressant är det att få lyssna till två svenska verk som nu spelats in för första gången. Staffan Storm Lost Summers och Mara Löfberg Dreaming Dance, stycken som väl försvarar en plats i gitarrens standardrepertoar.

Hifi och Musik

 

Bäst, för mig, styckena av Maria Löfberg och Staffan Storm, mer sådant. Och skivan låter väldigt bra, rent ljudmässigt, icke att förglömma.

Universum Noll

 

4/5

Gitarristen David Härenstams nya album ”Recital” startar med eldig spansk peppar och en folklig bulgarisk jordgubbe som sover, innan den landar i Manuel de Fallas undersköna romans om en fiskares drömmar och svingar sig vidare i gnistrande virtuosstycken av Niccolò Paganini och Mauro Giuliani (som för övrigt satt i orkestern när Beethoven uruppförde sin sjunde symfoni).

Härenstam vill verkligen bjuda på allt och fortsätter med en skimrande svit av barockmästaren Santiago de Murcia, mörktonade mexikanska variationer av Manuel M Ponce, azurblänkande romantik av Agustín Barrios Mangoré och kubansk hetta av Leo Brouwer. Och avslutar elegiskt med två nya fina verk av Staffan Storm och Maria Löfberg. Perfekt lyssning i sommarnatten.

Dagens Nyheter

 

Gitarrspelet är välbalanserat och tydligt. På vissa spår kan man riktigt höra gitarrtonerna klinga ut ur gitarrkroppen och fylla kyrkobyggnadens alla vrår. Det är som att sitta på bästa platsen vid en konsert med David Härenstam i högform!

Gitarr och Luta

 

4 kajjor av 5

Två nya album är värda minst lika många öron att lyssna in. Uppsalafödde David Härenstam har spelat här många gånger, och också gjort album med Nils-Erik Sparf. På egen hand visar han upp sin stora bredd på albumet ”Recital”. Mängder av vacker och inte minst välspelad musik av namn som Giuliani, de Falla, Paganini och Brouwer. Välkända kompositörer av gitarrmusik.

Uppsala nya tidning

 

Musiken bjuder in och smälter lyssnarens öron utan att för den skull vara lättviktigt… det är lite som teveserien Downtown Abbey, där tjänstefolket inte tillåter känslorna krackelera ytan inför herrskapet. Men den underliggande spänningen är det väl få som missar. Gitarrspel med underskruv, och trots mängden tonsättare från så olika tider är skivan väl koncipierad och sammanhållen. Och tack vare mängden tonsättare är den också omväxlande.

Tidningen Kulturen

 

Underbart

NWT

 

Förföriska originalverk… utomjordiskt vacker och atmosfärisk musik

HIFI & Musik

 

Nils-Erik Sparf, violin, David Härenstam, gitarr, och Andreas Brantelid, cello, är lysande finlirare. När de då och då, som i Hässleholm Kulturhus på tisdagskvällen, strålar samman som Trio BHS blir det något extra… Det blev en blixtrande virtuos uppvisning. Nils-Erik Sparf har ett bett och ett flyt med en speciell ton i sin violin. Av Nils-Erik kan man vänta sig vad som helst, sa den ene av hans kompisar. Härenstam har en mycket attraktiv gitarrklang. Och Brantelids varma, sköna celloton är vi bortskämda med här i trakten.

En glad Haydnserenad i originalsättning med god plats för gitarren ingick också i programmet.

Kristianstadsbladet

 

Samspelet är suveränt… Det ger en helt ny dimension till Bachs precisa elegans… Det går från uppsluppet rasp och flyhänt gitarrspel till skört och känsligt… Som en lisa för själen kommer så Haydn, med sidenfrasande esprit och behag… virtuost och personligt utfört… En fantastisk konsert med ett väl avvägt urval och mycket lidelse.

Skånskan

 

Förlängde den harmoniska stämningen i salen och fyllde den med ljuvlig konstfullhet... en underbar, underhållande afton...  genom tre musikantiska eleganter.

PG Bergfors Lerums Tidning

 

'Fantastisk samspilt med renhet, klarhet men råskap'

 

'Härenstam er en av Sveriges store gitarister i skillet mellom klassisk- og samtidsmusikk, og til sammen var det virtuose toppkrefter i sving'

 

'Det er virkelig imponerende å holde ut en konsert med denne intensiteten i halvannen time. Det hele avsluttes med tangoens historie, og deretter en sviske av Paganini(!) som ekstranummer'

Nordlys, Norge

 

En ny svensk Bach-utgåva av helt annat virke är Nils-Erik Sparf och David Härenstams nätta genomlysning av fem mindre vältröskade sonater (BWV 1020-1023 och 1033) i arrangemang för barockviolin och gitarr. Även ett och annat verk vars äkthet genom tiderna diskuterats, men som duon uttryckligen har valt att betrakta som Johann Sebastian Bachs – »för att man känner det i kroppen när man spelar det«. Med undantag för F-dursonaten BWV 1022 är samtliga stycken komponerade för soloviolin (eller flöjt) med generalbas, vilket inneb

är att ackompanjemanget improviserades fram över en given baslinje, troligen på cembalo eller cembalo och viola da gamba. Härenstams gitarr blir här ett mjukare alternativ och kan i sitt nedstämda läge påminna lite om luta. Framför allt ger det en genomskinligare Bach som – centrerad kring Sparfs glödande violin – blir en fin påminnelse om att genialiteten ofta ligger just i enkelheten och känslan av ännu obeträdd mark.

Johanna Paulsson, Opus

 

Björn G Stenberg slås av Nils-Erik Sparfs fantastiska tonbildning och David Härenstams skicklighet när de tolkar Bach.

Uppsala Nya Tidning

 

Vakkert, virtuost og engasjert!

Bergen Tidene, Norge

 

Lysande tango toner av mästare... De båda mästarna glänste individuelt och bjöd på ett mästerligt samspel. Ska man kalla några virtuoser, så är det de här båda... en enorm musikupplevelse.

Mora tidning

 

Ibland kunde Härenstams gitarr gälla för luta, men emellanåt svävar den bort från den förrevolutionära tiden för att landa i biedermeier. Ett exempel är adagiot i den ungdomliga g-moll-sonaten 1020, där gitarrklangerna alstrar en stämning av borgerlig idyll... I det fortsatta livliga och intima duospelet utförs de arrangerade gitarrpartierna vackert av David Härenstam,

Svenska Dagbladet

 

Nils-Erik Sparf och David Härenstam bjöd på finlir... kvällens starkaste behållning. Här fanns det virtuosa och sorglösa men också depression; dansant uppvisning men också tvära synkoper i hektisk och dissonant miljö. En ljuv drömlik avslutning blev Paganinis "Cantabile" som extranummer.

Södermanlands tidning

 

Var kommer de alla ifrån? Alla de unga fantastiskt begåvade svenska musikerna? Strängaspel med temperament… eldig fandango…

gnistrande tango. Toppen

Södermanlands nyheter

 

Spännande blandning… Professionell duo som är ett exempel på kvallitet… Precis vad jag behövde efter en lång arbetsdag!

Provinstidningen Dalsland

 

En fantastisk fingerfärdighet där tonerna dansar fram tillsynes lekfullt enkelt…

Förtroendet mellan kvintetten och solisten (David) är ett grundligt bygge. Alla är yrkesartister ut i den finaste fingertoppshuden. Samspelet blir felfritt.

Värmlands folkblad

 

Musikerduo på bästa spelhumör. I toppform... något av det bästa som hörts i Dalarna. Nils.Erik Sparf och David Härenstam var virtuosa men poserade inte. Sparf var igår kväll på sådant spelhumör att till och med gitarristen David härenstam satt och flinade... Härenstams spel liksom glöder i Mora kyrkans halvdunkel... Publiken ger sig inte med mindre en två extranummer. Båda delikat framförada. Sveriges Radio spelade in konserten. Hör den senare!

Falukuriren (efter duons framträdande på Musik vid Siljan)

 

Natten fick glöd på museet. Det var en spännande och talande musik som gjorde den redan entusiastiska publiken närmast vild.

Arvika tidningen

 

En man och hans gitarr. Skickligheten finns där. Tekniken är perfekt. Fingrarna löper helt obesvärat över gitarrens hals. Inte en skugga av tekniskt hinder. Ett mästerskap, alltså. Allt stämmer… vad jämför jag med? Segovia. Williams. Det är jämförbara storheter, när det gäller framförandet. Det är på den nivån Härenstam är: Han kan allt.

Norrteljetidning

 

Lika skickligt som vackert spelat. Uppsalas konsertmästare Nils – Erik Sparf lyfter titelspåret skrivet av Eberhard Eyser, Gunnel Fred läser Lennart Sjögren dikt Ingenting till musik av Håkan Johansson. Ett upplyftande album med precis lagom mängd tango dessutom.

Upsala Nya Tidning

 

Det är ett förstlingsverk som andas självförtroende och ger mersmak. (Härenstam) spelar känsligt och med en rik färgskala… en närvaro som knappast någonsin flyr.

Nwt

 

Stor inlevelse, fingerfärdighet och spelglädje… Duon gav stort utrymme för improvisation och publiken imponerades av deras skicklighet

Högklassig musik där spelglädjen sattes främst.

Dalslänningen

 

Vårkännslor väcktes till liv av Sparf och Härenstam... lysande var för sig och berikande för varandra.

Kristianstadsbladet

 

Virtuosafton på "Armén"... Två virtuoser musiker i den absoluta mästarklassen lekte sig till synes fram genom en konsert fylld av idel utmaningar. David Härenstams gitarrspel var slaggfritt, härligt och otvunget. Som hos många riktigt bra musiker tyckte inte genrernas krav på bestämda stilistiska grepp resa svårigheter. Härenstam är en representant för det unga garde av instumentala virtuoser som förtjänar epitetet världsartist genom sin förmåga att levande gestalta musik från olika tider och kulturer... hisnande passager genomfördes med allt det dödsförakt som nuets tango kräver av sina aktörer.

Nya Wermlands tidningen & Arvika nyheter (publicerat i båda)

 

Han är utan tvekan en av de mest spännande svenska musikerna just nu och hade inte hans repertoar varit så spretig(...) så skulle han redan vara en stor internationell stjärna. David Härenstams andra skiva ligger och snurrar i cd-spelaren och jag klickar säkerhetsbältet, för man vet aldrig vad som skall hända när den mannen spelar! Här finns en rad mycket omväxlande låtar som spänner från Davids utgångspunkt, den klassiska gitarren, över finstämda singer/songwriter-alster med Sophie Moleta sjungande, via en tangoskvätt till friformjazz and beyond

Lira

 

Mångsidig blandning...Sillhouette spelas känsligt... Embreceable you sjungs rättframt av Collins men bakom henne jäser det i bandet och snart bryter en fri improvisation ut. (Moleta och Härenstam framför) känsligt framförda duonummer.

Orkester Journalen

 

Uppnosig blandning av musikstilar!

Vem bryr sig längre om genrer? Inte gitarristen David Härenstam i alla fall, som med ung uppnosighet blandar jazz, klassiskt, folk- och världsmusik. Och får det att svänga oerhört.

Stockholm City

 

Gitarristen David Härenstam är befriande oförutsägbar.Piazzolla, Gullin, Mulligan, Gershwin, Dylan, Härenstam – repertoaren kan synas paradoxal men är helgjuten i sin groove. Ja, här blåser gränslöshetens friska vind i alla avseenden... både vildvuxet och sofistikerat experimentell musikgrupp. Lyriska och känsligt framförda stycken är Piazzollas ”Oblivion” , ”La cumparsita” och Dylans ”Buckets of rain” .

Svd

 

Alldeles briljant spelat och sjunget... Davids akustiska gitarrspel har en genomskinlig briljans, lyssna bara på hur han mutar in den ofta spelade La Cumparsita som sin egen, eller Lars Gullins Silhouette, som är andlöst vacker med gitarr, dragspel och bas, eller den raffinerade versionen av Bob Dylans Bucket of rain. David Härenstam är i alla händelser en alldeles lysande gitarrist, oavsett uttrycksform.

VF

 

...gediget gitarrspel, ibland infallsrikt, rent av snillrikt

Södermanlands Nyheter

 

Professionellt och gediget

Mora Tidning

 

En bedårande Bellmanhistoria!

 

Trion är härligt samspelt

Ljusnan /Hälsinglands regionaltidning